VM i curling 2013 (mænd)

Fra Wikipedia, den frie encyklopædi
VM i curling for mænd
Arrangement
Arrangør World Curling Federation
Mesterskab nr. 55
Dato(er) 30. marts - 7. april 2013
Værtsby(er) Victoria, British Columbia, Canada
Antal deltagere 12 hold
Resultat
Førsteplads Sverige Sverige  (6. titel)
Andenplads Canada Canada
Tredjeplads Skotland Skotland
Statistik
Collie Campbell
Memorial Award
Niklas Edin

Verdensmesterskabet i curling for mænd 2013 var det 55. VM i curling for mænd gennem tiden. Mesterskabet blev arrangeret af World Curling Federation og afviklet i arenaen Save-on-Foods Memorial Centre i Victoria, British Columbia, Canada i perioden 30. marts7. april 2013. Canada var VM-vært for 21. gang, og det var anden gang at VM afholdtes i Victoria – første gang var i 2005.

Mesterskabet blev vundet af Sveriges hold bestående af Niklas Edin, Sebastian Kraupp, Fredrik Lindberg, Viktor Kjäll og Oskar Eriksson, som i finalen besejrede værtsnationen Canadas hold anført af Brad Jacobs med 8-6. Det var sjette gang, at VM blev vundet af et svensk hold, og første gang siden svenskerne sejrede på hjemmebane i 2004. Bronzemedaljerne gik til Skotland, der besejrede Danmark i bronzekampen med 7-6. Det var tredje VM i træk, at medaljerne blev vundet af Canada, Skotland og Sverige.

Danmark repræsenteredes af et hold fra Hvidovre Curling Club med Rasmus Stjerne som kaptajn, og den opnåede fjerdeplads var det bedste danske VM-resultat siden 1990, hvor det danske hold med Rasmus' far, Tommy Stjerne, som skipper, vendte hjem med bronzemedaljer.

VM fungerede tillige som den anden af to kvalifikationturneringer til mændenes curlingturnering ved de olympiske vinterlege i 2014. Og resultaterne medførte, at Canada, Sverige, Storbritannien, Norge, Kina, Danmark og Schweiz kvalificerede sig til den olympiske curlingturnering.

Hold[redigér | rediger kildetekst]

Mesterskabet havde deltagelse af 12 hold: Otte fra Europa, to fra Panamerika og to fra Asien/Oceanien:

Europa   Panamerika Asien og Oceanien
Sverige Sverige Rusland Rusland Canada Canada Kina Kina
Norge Norge Schweiz Schweiz USA USA Japan Japan
Tjekkiet Tjekkiet Skotland Skotland
Danmark Danmark Finland Finland

Resultater[redigér | rediger kildetekst]

De tolv deltagende hold spillede først alle-mod-alle (round robin-kampe), hvilket gav elleve kampe til hvert hold. De fire bedste hold efter round robin-kampene gik videre til slutspillet om medaljer, der blev afgjort som et Page playoff.

Grundspil[redigér | rediger kildetekst]

De 12 hold spillede en enkeltturnering alle-mod-alle, hvilket gav 11 kampe til hvert hold. De to bedste hold i grundspillet, Skotland og Sverige, gik videre til playoff 1/2, mens nr. 3 og 4, Danmark og Canada, gik videre til playoff 3/4.

Dato Tid Bane A Bane B Bane C Bane D
30.3. 14:00 Canada – Kina 7-6 Sverige – Finland 7-6 Tjekkiet – Norge 8-5 Schweiz – Rusland 6-4
19:00 Skotland – Japan 7-5 Kina – Tjekkiet 12-50 Rusland – Sverige 5-6 Danmark – USA 3-8
31.3. 09:00 Norge – Schweiz 8-7 Canada – Finland 8-6
14:00 Rusland – Tjekkiet 6-7 USA – Japan 6-7 Skotland – Danmark 5-4 Sverige – Kina 4-5
19:00 Finland – Danmark 2-9 Skotland – Canada 4-9 USA – Schweiz 4-8 Norge – Japan 8-6
1.4. 09:00 Sverige – USA 7-6 Danmark – Rusland 8-6 Japan – Kina 5-7 Skotland – Tjekkiet 7-3
14:00 Kina – Rusland 6-3 Finland – Norge 4-7 Sverige – Tjekkiet 7-4 Canada – Schweiz 7-2
19:00 Danmark – Norge 7-5 Canada – USA 7-2 Schweiz – Skotland 6-8 Japan – Finland 5-6
2.4. 09:00 Tjekkiet – Canada 8-4 Sverige – Schweiz 9-8 Finland – Rusland 6-7 Kina – Norge 4-5
14:00 Japan – Sverige 10-80 Rusland – Skotland 4-6 Kina – USA 08-10 Tjekkiet – Danmark 5-6
19:00 Finland – Schweiz 5-7 Japan – Danmark 4-7 Norge – Canada 07-10 USA – Skotland 8-6
3.4. 08:30 Norge – Skotland 4-8 USA – Finland 7-6 Danmark – Schweiz 4-7 Japan – Canada 10-80
13:30 Canada – Rusland 8-5 Schweiz – Kina 4-5 Tjekkiet – Finland 9-6 Norge – Sverige 6-5
19:00 USA – Tjekkiet 8-9 Skotland – Sverige 8-7 Rusland – Japan 6-5 Danmark – Kina 7-6
4.4. 09:00 Sverige – Danmark 7-6 Tjekkiet – Japan 10-50 Skotland – Kina 7-4 Rusland – USA 7-5
14:00 Schweiz – Japan 8-5 Danmark – Canada 5-3 USA – Norge 9-7 Finland – Skotland 10-90
19:00 Kina – Finland 8-5 Norge – Rusland 11-30 Canada – Sverige 07-11 Schweiz – Tjekkiet 6-3
Plac. Hold Kampe Vundne Tabte
1. Skotland Skotland 11 8 3
2. Sverige Sverige 11 7 4
3. Danmark Danmark 11 7 4
4. Canada Canada 11 7 4
5. Norge Norge 11 6 5
6. Kina Kina 11 6 5
7. Schweiz Schweiz 11 6 5
8. Tjekkiet Tjekkiet 11 6 5
9. USA USA 11 5 6
10. Rusland Rusland 11 3 8
11. Japan Japan 11 3 8
12. Finland Finland 11 2 9

Slutspil[redigér | rediger kildetekst]

De fire bedste hold fra grundspillet spillede i slutspillet om medaljer, der blev afviklet som et Page playoff med bronzekamp.

Skema[redigér | rediger kildetekst]

  Playoff 1/2 Semifinale Finale
1 Skotland Skotland 5   2 Sverige Sverige 8
2 Sverige Sverige 6       4 Canada Canada 6
  1 Skotland Skotland 3
Playoff 3/4 Bronzekamp
  4 Canada Canada 6    
3 Danmark Danmark 6 1 Skotland Skotland 7
4 Canada Canada 8   3 Danmark Danmark 6

Kampe[redigér | rediger kildetekst]

Playoff 1/2 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 EE Total
Skotland Skotland 1 0 1 0 0 1 0 1 1 0 - 5
Sverige Sverige 0 2 0 0 1 0 2 0 0 1 - 6
Playoff 3/4 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 EE Total
Canada Canada 0 2 0 0 0 2 0 2 0 2 - 8
Danmark Danmark 1 0 2 0 0 0 1 0 2 0 - 6
Semifinale 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 EE Total
Canada Canada 0 0 0 2 0 3 0 1 0 X - 6
Skotland Skotland 1 0 0 0 1 0 0 0 1 X - 3
Bronzekamp 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 EE Total
Skotland Skotland 2 0 0 0 0 2 0 3 0 0 - 7
Danmark Danmark 0 0 0 0 2 0 2 0 2 0 - 6
Finale 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 EE Total
Canada Canada 0 1 0 2 0 0 1 0 2 X - 6
Sverige Sverige 2 0 2 0 1 1 0 2 0 X - 8

Samlet rangering[redigér | rediger kildetekst]

Plac. Hold 4 3 2 1 Reserve
Guld Sverige Sverige Niklas Edin Sebastian Kraupp Fredrik Lindberg Viktor Kjäll Oskar Eriksson
Sølv Canada Canada Brad Jacobs Ryan Fry E.J. Harnden Ryan Harnden Matt Dumontelle
Bronze Skotland Skotland David Murdoch Tom Brewster Jr. Scott Andrews Michael Goodfellow Greg Drummond
4. Danmark Danmark Rasmus Stjerne Johnny Frederiksen Mikkel Poulsen Troels Harry Lars Vilandt
5. Norge Norge Thomas Ulsrud Torger Nergård Christoffer Svae Håvard Vad Petersson Thomas Løvold
6. Kina Kina Rui Liu Xiaoming Xu Dexin Ba Jialiang Zang Dejia Zou
7. Schweiz Schweiz Sven Michel Claudio Pätz Sandro Trolliet Simon Gempeler Benoît Schwarz
8. Tjekkiet Tjekkiet Jirí Snítil Martin Snítil Jindrich Kitzbeger Marek Vydra Jakub Bares
9. USA USA Brady Clark Sean Beighton Darren Lehto Philip Tilker Greg Persinger
10. Rusland Rusland Andrej Drozdov Aleksej Stukalskij Aleksej Tselousov Petr Dron Anton Kalalb
11. Japan Japan Yosuke Morozumi Tsuyoshi Yamaguchi Tetsuro Shimizu Kosuke Morozumi Yoshiru Shimizu
12. Finland Finland Aku Kauste Jani Sullanmaa Pauli Jäämies Janne Pitko Leo Mäkelä

OL-kvalifikation[redigér | rediger kildetekst]

VM-turneringen gjaldt sammen med VM 2012 som kvalifikationsturneringer til den olympiske curlingturnering i 2014. Deltagerne i de to VM-turneringer spillede om placeringspoint ved de to mesterskaber, og de syv bedst placerede hold efter de to mesterskaber, kvalificerede sig til den olympiske curlingturnering sammen med værtslandet Rusland.

Plac. Hold 2012 2013 Total Kommentar
1. Canada Canada 14 12 26 Kvalificeret til OL
2. Sverige Sverige 10 14 24 Kvalificeret til OL
3. Storbritannien Storbritannien 12 10 22 Kvalificeret til OL
4. Norge Norge 9 8 17 Kvalificeret til OL
5. Danmark Danmark 6 9 15 Kvalificeret til OL
6. Kina Kina 7 7 14 Kvalificeret til OL
7. Schweiz Schweiz 4 6 10 Kvalificeret til OL
8. USA USA 5 4 9
9. New Zealand New Zealand 8 - 8
10. Tjekkiet Tjekkiet 1 5 6
11. Rusland Rusland - 3 3 Kvalificeret til OL som værtsland
12. Frankrig Frankrig 3 - 3
13. Japan Japan - 2 2
14. Tyskland Tyskland 2 - 2
15. Finland Finland - 1 1

De sidste to pladser i den olympiske curlingturnering går til de to bedst placerede hold i en særlig OL-kvalifikationsturnering, der spilles i december 2013.

Kilder / eksterne henvisninger[redigér | rediger kildetekst]

Noter[redigér | rediger kildetekst]