Rubidium

	Rubidium
K; ↑; Rb; ↓; Cs	Krypton ← Rubidium → Strontium
Generella egenskaper
Relativ atommassa	85,4678 u
Utseende	Silvervit
Fysikaliska egenskaper
Densitet	1 532 kg/m³ (273 K)
Aggregationstillstånd	Fast
Smältpunkt	312,46 K (39 °C)
Kokpunkt	961 K (688 °C)
Molvolym	5576 × 10-6 m³/mol
Smältvärme	2,192 kJ/mol
Ångbildningsvärme	72,216 kJ/mol
Atomära egenskaper
Atomradie	235 (265) pm
Kovalent radie	211 pm
van der Waalsradie	244 pm
Jonisationspotential	Första: 403,0 kJ/mol; Andra: 2 633 kJ/mol; Tredje: 3 860 kJ/mol; Fjärde: 5 080 kJ/mol; (Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration	[Kr] 5s1
e− per skal	2,8,18,8,1
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd	1
Oxider (basicitet)	Rb2O (stark bas)
Elektronegativitet	0,82 (Paulingskalan)
Diverse
Kristallstruktur	Kubisk rymdcentrerad ;
Ljudhastighet	1 300 m/s
Elektrisk konduktivitet	7,79·106 A/(V × m)
Magnetism	svagt paramagnetiskt
Mohs hårdhet	0,3
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
	SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Rubidium är ett grundämne som tillhör gruppen alkalimetaller.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Rubidium upptäcktes första gången av Robert Bunsen och Gustav Kirchhoff i Heidelberg 1861 genom att använda spektroskopi. På grund av de ljusa röda linjerna i strålningen valde de ett latinskt namn, rubidus, som har betydelsen mörkröd. Bunsen var även den förste att framställa metalliskt rubidium, vilket han gjorde genom reduktion av rubidiumklorid med kalium.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Rubidium utnyttjas framför allt i oscillatorer till atomur (rubidiumbaserade oscillatorer är avsevärt billigare än cesiumbaserade men inte fullt så stabila) och vid datering av meteoriter. Rubidiumhalider har haft medicinsk användning mot depressioner och rubidiumklorid används som oktantalshöjare i bensin.

Förekomst och framställning[redigera | redigera wikitext]

Rubidium är inte särskilt sällsynt^[1] men brukar sällan bilda egna mineral utan följer oftast kaliummineral. Man vet att ca 25 procent av alla rubidiumatomer är den radioaktiva isotopen ⁸⁷Rb. Denna isotop, som har en halveringstid på 47 miljarder år, sönderfaller i ⁸⁷Sr och all ⁸⁷Sr i universum har tillkommit på detta sätt. Eftersom solsystemet är mycket yngre finns det mesta ⁸⁷Rb kvar. När en meteorit bildas stängs ⁸⁷Rb in och det ⁸⁷Sr som bildas likaså. Förhållandet mellan mängderna av de båda isotoperna ger således ett mått på meteoritens ålder.