Wikipedia:Dagens skandinaviske artikel/Søndag/Uge 22, 2019

For the Time Being: A Christmas Oratorio är en långdikt av den brittiske författaren W.H. Auden. Dikten skrevs 1941–1942 och gavs ut första gången 1944. Då gavs den ut tillsammans med dikten The Sea and the Mirror, i en diktsamling som också bar namnet For the Time Being.

Dikten är en serie dramatiska monologer i nio delar, som återges av olika berättare, körer och persongalleriet i den bibliska julberättelsen. Alla figurer talar ett modernt språk, och händelserna i berättelsen beskrivs som om de utspelade sig i en samtida värld. Auden skrev dikten för att tonsättas av Benjamin Britten, men i slutändan visade den sig vara alldeles för lång för detta syfte. Britten tonsatte därför bara två fragment, däribland en del, "Shepherd's Carol", som Auden aldrig inkluderade i den slutgiltiga diktsamlingen. Långdikten har senare tonsatts i sin helhet.

Mycket av diskussionen kring dikten har kretsat kring dess förhållande till religion, och hur man ska tyda den religiösa filosofi som formuleras i texten. Det har föreslagits att dikten har influenser från tänkare som Søren Kierkegaard, Paul Tillich, Reinhold Niebuhr och Charles Norris Cochrane. Vissa kritiker menar att dikten utgör en viktig del av Audens livsverk, som en övergång från en mer romantiskt lagd Auden till en mer religiöst intresserad, medan andra snarare har sett det som en fortsättning på den romantiska ådran men med tydligare religiösa inslag.

Dikten är tillägnad minnet av Audens mor, Constance Rosalie Bicknell Auden, som dog under sommaren 1941. Den har nått en relativt begränsad läsekrets och det kritiska mottagandet har varit varierande. Av vissa har dikten setts som ojämn, men bland annat Stephen Spender och recensenterna i The New Yorker hyllade dikten, och de delar som har ansetts vara bäst har bland annat jämförts med Johann Sebastian Bachs koralsånger och Alexander Pope. Läs mer