Wikipedia:Dagens skandinaviske artikel/Søndag/Uge 28, 2022

Fra Wikipedia, den frie encyklopædi
Första Petrusbrevets inledning i The Malmesbury Bible från år 1407, med en närbild på den utsmyckade bokstaven P som första bokstaven i namnet Petrus och med en illustration av Petrus inuti.

Första Petrusbrevet (grekiska: Πέτρου επιστολή α’ eller bara Πέτρου α’) är en skrift som ingår i Nya testamentets brevlitteratur. Brevet tillhör, tillsammans med Jakobsbrevet, Andra Petrusbrevet, de tre Johannesbreven och Judasbrevet, de sju så kallade katolska breven genom att ha en allmän (katolsk) adressat och alltså inte vara riktade till en bestämd person eller församling. Brevet är skrivet i Jesu lärjunge Petrus namn till ”de utvalda som lever skingrade, som främlingar, i” ett antal regioner i Mindre Asien (1 Pet 1:1), från ”Babylon” – ett troligt kodord för Rom.

Författaren av Första Petrusbrevet vittnar om den kristna identiteten och betydelsen, påtalar hur man som kristen bör uppträda såväl mot andra kristna som mot icke-kristna för att verka som ett föredömligt vittne och hur man i en värld bestående mestadels av icke-kristna bör bemöta omgivningens fientlighet. Det är ett brev som uppmanar kristna att hålla fast vid hoppet om pånyttfödelse. Dopet sägs vara ett avgörande steg i de kristnas förvandling och befrielse från lidande, och genom att leva ett rättskaffens och fördragsamt liv under den återstående knappa tiden ska även andra inspireras till att omfamna den kristna förkunnelsen. Första Petrusbrevet är ett brev om frälsning och omvändelse och vilka följder det kan ha för kristna. Det är ett brev som anses skänka tröst i en värld av lidande och förföljelser, men som även uppmanar till ståndaktighet. Det kom därför också att bli en text som kristna har tytt sig till i tider av förföljelser.

Forskarna är delade i frågan om huruvida brevet är skrivet av Petrus eller inte. Med ledning av främst den kristna traditionen och att brevet inte ifrågasattes av den tidiga kyrkan, försvaras ofta brevets traditionella koppling till Petrus och att han ska ha skrivit brevet under tidigt 60-tal. Det är dock en utbredd uppfattning bland dagens forskare att det inte har skrivits av Simon Petrus och, borträknat de grupper som rent generellt menar att det inte förekommer förfalskningar i Nya testamentet, är den allmänna uppfattningen bland kritiska forskare att det är en pseudepigrafi. De främsta anledningarna till att man anser detta är att det är besvärligt att få teologin, språket och det allmänna historiska sammanhanget att passa in i den tid när Petrus ska ha verkat (före cirka år 65), däremot förhållandevis enkelt att få dem att passa in i den senare kristna historien. Det anses osannolikt att den olärde arameisk-talande Petrus skulle ha kunnat producera brevets sofistikerade grekiska. Det faktum att författaren brukar Septuaginta, likheten med Paulus teologi och att författaren inte ger sken av att ha känt Jesus personligen, talar emot att Petrus är författaren. Följaktligen menar många historiker att brevet inte är skrivet av Petrus utan av någon annan efter hans tid, någon gång under senare delen av nollhundratalet, ungefär 70–100 e.Kr. Läs mer