Wikipedia:Dagens skandinaviske artikel/Søndag/Uge 44, 2022

Fra Wikipedia, den frie encyklopædi
Judasbrevet 4–5 och 7–8 i papyrus P78 från cirka år 300. Tillsammans med P72 utgör P78 det äldsta textvittnet till Judasbrevet, fastän det i motsats till P72 bevittnar endast några få verser.

Judasbrevet (grekiska: Ιούδα επιστολή) är en skrift som ingår i Nya testamentets brevlitteratur. Brevet består av endast 25 verser och är en av Nya testamentets och Bibelns kortaste böcker. Det är det sista av Nya testamentets så kallade katolska brev; katolsk i betydelsen allmän i och med att det i likhet med de övriga sex katolska breven, då Jakobsbrevet, Första Petrusbrevet, Andra Petrusbrevet och de tre Johannesbreven, inte anses vara riktat till en bestämd person eller församling. Majoriteten av dagens forskare menar dock att brevet är riktat till just en specifik församling.

Författaren av Judasbrevet verkar känna till Jakobsbrevet, och Judasbrevet används i sin tur av författaren av Andra Petrusbrevet. Brevet uppges vara skrivet av Judas, Jakobs bror, och den tidiga kyrkan ansåg denne Judas vara den Judas som uppges vara bror till såväl Jesus som Jakob. Även dagens forskare anser att det är denne Judas som avses, men är däremot delade vad gäller synen på huruvida brevet verkligen har skrivits av Jesu bror Judas eller inte. Jakobsbrevet

Vem författaren var är svårt att avgöra och brevet tillhör de mer ifrågasatta skrifterna i Nya testamentet. Merparten av forskarna anser att brevet är ett pseudonymt verk, eller en pseudepigraf. Det dateras inom ett vitt tidsspann, där det oftast förläggs inom perioden cirka år 50 till en bit in på 100-talet. De som menar att Judas trots allt är författaren föredrar den tidigare perioden, oftast 50–70. Som regel dateras dock brevet till omkring sekelskiftet år 100, med vissa som föredrar en något senare tid, medan måhända fler förordar perioden 80–100.

Judasbrevet är att betrakta som ett kortare förmaningstal som varnar för de irrlärare som verkar inom församlingen. Det har en starkt judisk karaktär och en apokalyptisk framtoning. Det har under 1900-talet kallats för den mest försummade boken i Nya testamentet, och har ofta åsidosatts på grund av framtoning. Det har under 1900-talet kallats för den mest försummade boken i Nya testamentet, och har ofta åsidosatts på grund avatt det är så kort, men också för att det framstår som så besynnerligt eftersom det åberopar icke-kanoniska skrifter som Första Henoksboken och Moses himmelsfärd som auktoritativa skrifter. Läs mer