Wikipedia:Dagens skandinaviske artikel/Svensk/Uge 17, 2013

Knut Emil Lundmark, född 14 juni 1889 i Älvsbyn, Norrbottens län, död 23 april 1958 i Lund, var en svensk astronom utbildad vid Uppsala universitet, men senare huvudsakligen verksam som professor i astronomi vid Lunds universitet. Lundmark räknas till en av pionjärerna inom galaxastronomin och var en av de första som visade att de så kallade spiralnebulosorna var självständiga stjärnsystem som låg utanför vår egen Vintergata. Vid sidan av sitt yrkesastronomiska arbete var har en mycket flitig och uppskattad populärvetenskaplig författare och föreläsare.

När Lundmark tog sig an sitt avhandlingsarbete såg astronomernas universum radikalt annorlunda ut än det vi idag är bekanta med. Universums expansion var ännu inte upptäckt, big bang-teorin låg ett par decennier fram i tiden och Einsteins relativitetsteorier hade ännu inte fått sitt stora genombrott. Universum var, föreställde man sig, synonymt med Vintergatan, ett med moderna mått mätt förhållandevis litet och därtill statiskt stjärnsystem. En följd av detta var att alla de objekt astronomerna såg i sina teleskop, inklusive de så omdiskuterade spiralnebulsorna, antogs vara en del av Vintergatan. Den senare föreställningen förstärktes vid slutet av 1910-talet genom Harlow Shapleys banbrytande studier av de så kallade klotformiga stjärnhoparnas avstånd. Vintergatan växte tiofaldigt och hade enligt Shapley en diameter på 300 000 ljusår. Shapley, och många med honom, tyckte sig ha goda argument för att detta enorma stjärnsystem också var det enda. Det är här Lundmark kliver in på scenen och hävdar att astronomer trots detta gravt har underskattat universums dimensioner. Läs mer