Bruger:Boivie

Fra Wikipedia, den frie encyklopædi
Spring til navigation Spring til søgning
Babel
svDen här användaren talar svenska som modersmål
en-3This user can contribute with an advanced level of the English language
da-1Denne bruger har et grundlæggende kendskab til dansk
Brugere efter sprog

Jeg er Boivie från Sverige.

69 + 0 = 69 billeder.

Imagelist


Ugens artikel

Shu-bi-dua ved receptionen for udgivelsen af albummet Shu-bi-dua 7 i 1980.

Shu-bi-dua var en dansk pop-rockgruppe, der eksisterede fra 1973 til 2011. Gennem tiden udgav de 18 studiealbum og en række livealbum og opsamlinger. Gruppen havde gennem tiden en skiftende medlemsskare, hvor forsanger Michael Bundesen, på nær en kort periode i 1980'erne, var gennemgående figur.

I mange år blev der udgivet et album om året, og gruppen fik en række store hit. Blandt deres mest populære sange er "Hvalborg", "Sexchikane", der også modtog en Grammy, "Vuffeli-Vov", "Danmark", "Den røde tråd", "Fed rock", "Stærk tobak" og deres udgave af Holger Drachmanns "Midsommervisen", kaldet "Midsommersangen". De har optrådt utallige gange, men blev i de senere år især forbundet med Fredagsrock på Plænen i Tivoli.

Bandet stoppede sit virke i 2011, da Bundesen fik en blodprop. En del af gruppen er fortsat som Hardinger Band, som spiller gruppens numre. I 2015 havde musicalen Shu-bi-dua - The Musical urpremiere på Fredericia Teater.

Shu-bi-dua solgte sammenlagt over seks millioner album, hvilket gør dem til det bedst sælgende navn i Danmark nogensinde. Shu-bi-dua 4 fra 1977 er med over 500.000 solgte eksemplarer blandt de bedst sælgende danske album nogensinde. Tre af bandets album har været det bedst sælgende i det respektive udgivelsesår. I 2013 modtog gruppen Danish Music Awards Ærespris, og de er blevet kaldt "institution i dansk rock- og pophistorie". (Læs mere..)

Ugens artikel Bokmål

Grip fyr ble fredet i 2000

Grip fyr er et fyr på skjæret Bratthårskollen på Nordmøre. Skjæret er det nordligste i gruppen med øyer, holmer og skjær som utgjør den tidligere Grip kommune, siden 1964 en del av Kristiansund kommune.

Grip fyr ble bygget i 1888, og består av et støpejernstårn plassert på et høyt fundament av hugget stein. Det er med sine 44 meter Norges nest høyeste fyrtårn, bare slått av Sletringen fyr i Trøndelag.

Da det ble planlagt og bygget, ble plasseringen sett på som den mest utfordrende for en fyrstasjon. I tillegg til fyrtårnet består stasjonen av et hvelvet betongnaust og to landinger. Landingsforholdene er vanskelige, og Grip er en av landets mest særpregede fyrstasjoner med sin dramatiske beliggenhet. I verneplanen for fyr peker Riksantikvaren på at fyrstasjonen har relativt høy aldersverdi og stor grad av opprinnelighet, og at fyret inngår i det helhetlige kulturminnemiljøet på Grip. Grip fyr ble avfolket og automatisert i 1977. Les mer …

Ugens artikel Nynorsk

Frå Canna i Skottland

Canna (skotsk-gælisk Canaigh; Eilean Chanaigh, kanskje av norrønt Kné-ey) er den vestlegaste av Small Isles i dei Indre Hebridane i Skottland. Ho har samband til naboøya Sanday via ein veg og sandbankar som kjem til syne ved lågvatn. Øya er 7 km lang og 1,5 km brei. Dei isolerte skjera Hyskeir og Humla ligg 10 km sørvest for øya.

Canna har vore busette sidan yngre steinalder, og det er fleire gamle fornminne på øya. Det var eit gammalt nonnekloster her som ifølgje tradisjonen vart grunnlagt av Columba av Iona. Dette skal ha vore eitt av dei første slike klostera innanfor grensene av dagens Skottland. Klosteret vart forlate på 800-talet på grunn av herjingane til vikingane, men kom i drift att ein gong etter år 1000 og var i drift til 1400-talet. I dag er berre ruinane av grunnmurene igjen. Desse er framleis synlege der nonneklosteret låg sør på øya. Øya var formelt sett eigd av klosteret på Iona fram til 1627. Les meir …

Ugens artikel Svensk

Ett timglas som mäter hur mycket tid som förflutit. Timglaset var en av de tidigaste tidmätarna.

Tidmätningens historia är lika lång som den mänskliga civilisationens. Tidiga exempel på tillämpningar var att förutsäga mörkrets inbrott, att planera sådd och skörd, att komma ihåg högtider och att navigera. Det nuvarande sexagesimala talsystemet, som delar upp tidintervall i 60 lika stora delar, uppfanns av sumererna och har använts i cirka 4 000 år.

Det forntida Egypten delade upp dagen i två 12-timmars perioder och använde stora obelisker för att följa solens position. De utvecklade också vattenuret, som troligen först användes i Amun-Res tempelkomplex i Karnak och senare även i det antika Grekland. Den kinesiska Shangdynastin tros ha använt vattenuren vid ungefär samma tid, efter att tekniken hade kommit in via Mesopotamien så tidigt som 2000 FVT. Kineserna blev också de första att dela dygnet i 100 lika långa intervall, ke. Andra antika tidmätare var ljusklockan som användes i Kina, Japan, England och Irak; tidstickan, ett slags portabelt solur som ofta användes i Indien, Tibet och i vissa delar av Europa samt olika typer av timglas som principiellt är lika vattenur. Läs mer