VM i curling 2018 (mænd)

Fra Wikipedia, den frie encyklopædi
VM i curling for mænd 2018
Arrangement
Arrangør World Curling Federation
Mesterskab nr. 60
Dato(er) 31. marts - 8. april 2018
Værtsby(er) Las Vegas, Nevada, USA
Antal deltagere 13 hold
Resultat
Førsteplads Sverige Svergie  (8. titel)
Andenplads Canada Canada
Tredjeplads Skotland Skotland

Verdensmesterskabet i curling for mænd 2018 var det 60. VM i curling for mænd gennem tiden. Mesterskabet blev arrangeret af World Curling Federation og afviklet i arenaen Orleans Arena i Las Vegas, Nevada, USA i perioden 31. marts - 8. april 2018. USA var VM-værtsland for ottende gang, men det var første gang at mesterskabet bliver afholdt i Las Vegas. Siden foregående VM var mesterskabet blevet udvidet fra 12 til 13 hold og antallet af hold i slutspillet udvidet fra fire til seks hold.

Mesterskabet blev vundet af Sveriges hold bestående af Niklas Edin, Oskar Eriksson, Rasmus Wranå, Christoffer Sundgren og reserven Henrik Leek, som kun tabte én kamp i hele mesterskabet, og som i finalen besejrede Canadas hold, anført af Brad Gushue, med 7−3. Det var ottende gang i alt, at det svenske hold vandt VM-titlen, og det var tredje gang, at skipper Niklas Edin førte et hold til guldmedaljer ved VM. Det var andet år i træk, at VM-finalen var et opgør mellem Sverige og Canada. Bronzemedaljerne blev vundet af Skotlands hold anført af Bruce Mouat, som dermed vandt VM-medaljer for første gang siden 2013, og som i bronzekampen vandt med 11−4 over Sydkorea, der dermed tangerede fjerdepladsen fra 2017, der var holdets indtil da bedste VM-resultat.

Danmark var for andet år i træk ikke kvalificeret til mesterskabet.

Hold[redigér | rediger kildetekst]

Mesterskabet havde deltagelse af 13 hold: Otte fra Europa, to fra Panamerika og tre fra Asien/Oceanien:

Europa   Panamerika Asien og Oceanien
Sverige Sverige Tyskland Tyskland USA USA Sydkorea Sydkorea
Skotland Skotland Rusland Rusland Canada Canada Kina Kina
Schweiz Schweiz Holland Holland Japan Japan
Norge Norge Italien Italien

De otte europæiske pladser gik til de syv bedst placerede hold ved A-EM i curling 2017 samt til vinderen af en dyst bedst af tre kampe om den sidste plads mellem A-EM's nr. 8 og vinderen af B-EM. Fra Asien og Oceanien kvalificerede de to bedste hold fra Stillehavsmesterskabet i curling 2017 sig til VM. I Panamerika kvalificerede værtslandet USA sig automatisk, mens Canada var det eneste andet tilmeldte hold.

Resultater[redigér | rediger kildetekst]

De tretten deltagende hold spillede først et grundspil alle-mod-alle med tolv kampe til hvert hold. De seks bedste hold efter grundspillet gik videre til slutspillet om medaljer.

Grundspil[redigér | rediger kildetekst]

De tretten hold spillede en enkeltturnering alle-mod-alle, hvilket gav tolv kampe til hvert hold. De to bedste hold i grundspillet gik videre til semifinalerne, mens holdene, der endte på 3.- til 6.-pladsen gik videre til kvartfinalerne. Ved samme antal sejre placeres vinderen af den indbyrdes kamp højest.

Dato Kl. Bane A Bane B Bane C Bane D
31. marts 13:30 Sverige - Tyskland 6-5 Holland - Sydkorea 4-7 Kina - Schweiz 6-5 Rusland - Canada 6-7
18:30 Norge - Italien 10-4 USA - Japan 6-5 Canada - Skotland 7-8 Sverige - Schweiz 7-3
1. april 18:30 Rusland - Canada 7-6 Norge - Tyskland 8-2 Japan - Sydkorea 2-9 USA - Holland 4-6
13:30 Sydkorea - USA 7-5 Skotland - Italien 6-4 Holland - Sverige 2-5 Japan - Norge 4-8
18:30 Skotland - Sverige 6-7 Canada - Schweiz 7-2 Italien - Rusland 9-6 Kina - Tyskland 6-5
2. april 18:30 Japan - Holland 7-6 Norge - USA 7-5
13:30 Italien - Canada 7-8 Sydkorea - Kina 4-9 Schweiz - Tyskland 7-4 Skotland - USA 7-6
18:30 Tyskland - Holland 8-7 Rusland - Norge 10-8 Kina - Japan 4-7 Sydkorea - Sverige 4-5
3. april 18:30 Japan - Rusland 5-6 Tyskland - Skotland 4-9 Sydkorea - Canada 6-7 Schweiz - Italien 6-5
13:30 Kina - Norge 5-6 USA - Sverige 2-7 Skotland - Holland 8-3 Canada - Japan 9-2
18:30 Schweiz - Sydkorea 12-11 Kina - Italien 5-11 Sverige - Norge 3-5 Tyskland - Rusland 6-8
4. april 18:30 Sverige - Italien 9-4 Norge - Canada 2-8 USA - Rusland 6-7 Sydkorea - Skotland 2-7
13:30 USA - Tyskland 8-5 Schweiz - Rusland 7-6 Japan - Italien 6-10 Holland - Kina 6-5
18:30 Holland - Canada 5-8 Skotland - Japan 9-2 Tyskland - Sydkorea 6-10 Norge - Schweiz 6-8
5. april 18:30 Norge - Skotland 6-8 Sverige - Kina 10-2 Holland - Schweiz 8-6 Italien - Sydkorea 5-6
13:30 Tyskland - Japan 3-8 Italien - USA 3-5 Canada - Kina 7-4 Sverige - Rusland 7-3
18:30 Canada - USA 5-6 Holland - Norge 6-7 Rusland - Skotland 2-7 Schweiz - Japan 10-9
6. april 18:30 Skotland - Schweiz 8-6 Canada - Sverige 5-6 Italien - Tyskland 11-4 USA - Kina 7-4
13:30 Japan - Sverige 3-7 Kina - Skotland 4-9 Sydkorea - Norge 9-5 Rusland - Holland 6-7
18:30 Italien - Holland 6-5 Rusland - Sydkorea 4-9 Schweiz - USA 3-5 Tyskland - Canada 1-8
Plac. Hold Kampe Vundne Tabte Indbyrdes
1. Sverige Sverige 12 11 1 1 sejr
2. Skotland Skotland 12 11 1 0 sejre
3. Canada Canada 12 9 3
4. Sydkorea Sydkorea 12 7 5 1 sejr
5. Norge Norge 12 7 5 0 sejre
6. USA USA 12 6 6 1 sejr
7. Schweiz Schweiz 12 6 6 0 sejre
8. Italien Italien 12 5 7 1 sejr
9. Rusland Rusland 12 5 7 0 sejre
10. Holland Holland 12 4 8
11. Kina Kina 12 3 9 1 sejr
12. Japan Japan 12 3 9 0 sejre
13. Tyskland Tyskland 12 1 11

Slutspil[redigér | rediger kildetekst]

De seks bedste hold fra grundspillet spillede i slutspillet om medaljer. De to bedste hold i grundspillet startede slutspillet i semifinalerne, mens de øvrige fire hold startede i kvartfinalerne, hvor de spillede om de sidste to ledige pladser i semifinalerne.

I kvartfinalerne mødtes holdene, der var blevet nummer 3 mod 6 og 4 mod 5, mens vinderen af grundspillet i semifinalen spillede mod den af kvartfinalevinderne, der sluttede på den dårligste placering i grundspillet.

Kvartfinaler[redigér | rediger kildetekst]

Kvartfinale 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 EE Total
Sydkorea Sydkorea (3) 2 0 1 0 0 1 0 2 0 1 - 7
Norge Norge (6) 0 1 0 2 0 0 1 0 1 0 - 5
Kvartfinale 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 EE Total
Canada Canada (4) 1 1 0 0 0 1 0 2 0 1 - 6
USA USA (5) 0 0 0 1 0 0 2 0 1 0 - 4

Semifinaler[redigér | rediger kildetekst]

Semifinale 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 EE Total
Sverige Sverige (1) 1 0 0 3 0 0 2 0 2 0 1 9
Sydkorea Sydkorea (3) 0 1 1 0 2 2 0 1 0 1 0 8
Semifinale 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 EE Total
Skotland Skotland (2) 2 0 0 2 0 1 0 0 0 X - 5
Canada Canada (4) 0 2 1 0 1 0 3 1 1 X - 9

Bronzekamp[redigér | rediger kildetekst]

Bronzekamp 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 EE Total
Skotland Skotland (2) 1 0 3 2 4 0 1 0 X X - 11
Sydkorea Sydkorea (3) 0 2 0 0 0 1 0 1 X X - 4

Finale[redigér | rediger kildetekst]

Finale 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 EE Total
Sverige Sverige (1) 0 0 2 2 1 0 2 0 X X - 7
Canada Canada (4) 0 0 0 0 0 1 0 2 X X - 3

Samlet rangering[redigér | rediger kildetekst]

Plac. Hold 4 3 2 1 Reserve
Guld Sverige Sverige Niklas Edin Oskar Eriksson Rasmus Wranå Christoffer Sundgren Henrik Leek
Sølv Canada Canada Brad Gushue Mark Nichols Brett Gallant Geoff Walker Thomas Sallows
Bronze Skotland Skotland Bruce Mouat Grant Hardie Bobby Lammie Hammy McMillan Jr. Ross Paterson
4. Sydkorea Sydkorea Kim Chang-Min Seong Se-Hyeon Kim Min-Chan Lee Ki-Bok Oh Eun-Su
5. Norge Norge Steffen Walstad Markus Høiberg Magnus Nedregotten Magnus Vågberg Steffen Mellemseter
6. USA USA Greg Persinger Rich Ruohonen Colin Hufman Philip Tilker Chris Plys
7. Schweiz Schweiz Marc Pfister Enrico Pfister Raphael Märki Simon Gempeler Jan Hess
8. Italien Italien Amos Mosaner Joël Retornaz Andrea Pilzer Daniele Ferrazza Fabio Ribotta
9. Rusland Rusland Aleksej Timofejev Sergej Glukhov Artur Razjabov Jevgenij Klimov Artem Sjmakov
10. Holland Holland Jaap van Dorp Wouter Gösgens Laurens Hoekman Carlo Glasbergen Alexander Magan
11. Japan Japan Go Aoki Masaki Iwai Ryotaro Shukuya Yutaka Aoyama Koji Nisato
12. Kina Kina Zou Deija Zou Qiang Xu Jingtao Shao Zhilin Ma Yanlong
13. Tyskland Tyskland Alexander Baumann Manuel Walter Daniel Herberg Ryan Sherrard Sebastian Schweizer
Skippere er markeret med fed skrift.

Kilder / eksterne henvisninger[redigér | rediger kildetekst]

Noter[redigér | rediger kildetekst]